Archive for the ‘Popkultur’ Category

Weirdscience igen…

11 oktober, 2010

… Den här gången om Caprica. Inlägget kan du läsa här!

Annonser

Jag har ju glömt att berätta att…

7 oktober, 2010

… jag nu mera också bloggar på Weirdscience. Här kan ni läsa mitt första inlägg. Jag känner mig sjukt hedrad och ödmjuk över att få skriva om TV med dessa giganter på bloggen. Fint som snus. Jag saltar med ett litet Barney klipp:

Surt sa räven

13 augusti, 2010

Gör nördarna kulturen tråkig?

Från artikeln:

”När magasinet ”Bang” i våras utropade feministen till nörd var det inte längre möjligt att angripa nördkulturen med jämställdhetsargumentet. Nörden var en gång för alla etablerad i kulturdebatten. Det var lätt att ansluta sig till hyllningskören: nördar är traditionellt underdogs. Man får ärva ett gratis attraktivt patos om man slår ett slag för nördarna.

Problemet är att allvaret, verkligheten, den politiska sidan av kulturen och – för den delen – kulturjournalistiken, tvingas på reträtt.”

Jag vet inte var jag ska börja. Jag vill inte vara en del av de trollen som kommenterar artikeln på aftonbladets hemsida, men hey, hon gör det svårt.

Först tror jag måste börja med det faktum att hon inte riktigt vet vad hon pratar om. Det finns inget ”vi” i nördar. Det finns ingen homogen kultur som står för vissa värderingar. Faktum är att de flesta av mina nördvänner är radikala aktivister, som kanaliserar sina politiska åsikter genom sitt intresse (som av omvärlden kan betecknas som nördigt). Det är feminister, anarkister, fackligt engagerade människor som inte bara gillar sci-fi och ”fantastisk” litteratur/film/media, men som också gör radikal konst inom sitt intresse.

Inom lajvkulturen som är den nördgren som jag själv mest identifierar mig med finns inget världsfrånvänt alls. Snarare en brinnande lust att kommentera den värld vi lever i, och det görs av konstruerade verkligheter, ja, men det finns en poäng med det. Det kallas symbolik. Look it up. Det har använts av konstnärer genom tiderna för att kommentera sakernas tillstånd. Sagor har alltid varit kommenterande till verkliga förhållanden. Folkmusiken är fylld av visor om katter (de härskande) och råttor (folket) för att nämna ett exempel. Att gilla en TV-serie som Firefly är kanske nördigt, men det är också lätt att se att denna rymd-cowboy-opera är en kommentar till imperialism, kolonisationsproblematik, fattiga och rika (I och U-länders olika villkor) och så vidare. Bara för att jag inte står vid diskbänken och gråter i mitt kulturskapande och kulturkonsumerande betyder det inte att jag är ett världsfrånvänt pucko. Jag har varit med i, deltagit på och gjort lajv om genus, medelklassens svinerier, om flyktingars helvete, om förtryck och allsköns samhälleliga baksidor. Jag har lärt mig något av alla experimenten, jag känner att något bra har sagts om vår värld och jag har ofta kommit hem förändrad som människa. Sen har jag ofta haft kul samtidigt. Jag kan inte se hur det kan vara något dåligt och förkastligt.

Vidare i artikeln:

”Om inte subkulturer synliggör arbetarklassen, vem ska då göra det, kan man fråga. Subkulturens traditionella engagemang för att förändra världen riktas nu i stället inåt i en introspektiv individualism men verkar på traditionella kultursidor, vilket ger illusionen att världsfrånvändheten bär på ett budskap.

Det gynnar ett strutsbeteende kulturdebatten inte har råd med i en verklighet som är oändligt mycket mer dramatisk än rollspelsevent, Hemingwaylooken och griskindsrätter.”

Jag vet inte riktigt varifrån Caroline Ringskog Ferrada Noli har fått sin verklighetsuppfattning. Om det är någon som verkar så verklighetsfrånvänd som hon anklagar nördarna för att vara så är det hon. Knäppt.

Plus att en sak jag blir så himla trött på i alla utrymmen där man luftar sina åsikter är inställningen – ingen är så upplyst som jag. Jag sitter här och lider bland alla dumbommar som inte bryr sig om vad som är viktigt. Allvarligt, då klär jag hellre ut mig till Chewbacca och vrålar avgrundsvrål i natten.

Det finns tid för allt. Det finns tid för allvar och det finns tid för lek. Och den bästa tiden är när de två kombineras. För allt blir så mycket klarare då.

(Nerd in action)

Rysk porrpop när den är som bäst

17 maj, 2010

Jag hamnade på en bisarr efterfest i lördags då de spelade den här låten om och om igen. Jag fortsätter hemma. Kan inte få nog. Vet inte vad det är som är så bra, men videon! Videon! Sleeze när det är som allra bäst!

Är du redo?

2 maj, 2010

När jag var sju kom min mamma hem med ett kassettband. På framsidan står en blond man omgiven av gula mercedes.

En livslång kärlek var född. Jag kan fortfarande texterna till hela första och andra skivan. Varje gång jag och min lillasyster festar tillsammans spelar vi låtarna. ”Jag blir hellre jagad av vargar”, ”Då står pojkarna på rad”, ”Stanna hos dig”, ”Regn hos mig” (som min fina fina lillasyster Ulrika gjort en cover på med sin tramporgel. Tror dock att den bara finns tillgänglig på facebook.).

Och på torsdag så är det dags. Poppojken med guldjackan som sjöng ren svensk poppoesi:

Har ingen stil, har ingen bakgrund

har inget sätt som kan rädda mig

allt jag äger är mina kläder,

och en förtvivlad kärlek till dig

(Stanna hos dej)

och


stryp min hund, prygla min katt

stjäl mina pengar på en lördagsnatt

ta min fru – gör det du

MEN DU TAR INTE MIN MERCEDES

MERCEDES ÄR MIN BÄSTE VÄN

DU TAR INTE MIN MERCEDES

JA – DÅ KAN DU HÄLSA HEEEM

(Mercedes benz)
på torsdag så står han på scen på Debaser Medis, Stockholm. Och jag och Ulrika, vi kommer vara där. Episkt.