Töntskräcken

När jag började lajva 1995 så vågade jag inte berätta det för någon. Det har jag säkert skrivit om tidigare. Att hålla på och tramsa ute i skogen var en för stor risk för mig som redan låg pyrt till statusmässigt i skolan. Det var alltså en personlig risk att erkänna vad jag börjat med. Det var bara killar som höll på och kanske inte de coolaste killarna om man säger. Det här var precis i den ålder då det är väldigt viktigt vad tjejer och killar gör och vem som gör vad. Min strategi blev att dra med mig mina vänner in i lajvandet, att få med mig dem så att jag kunde fortsätta hålla på, men slapp stå för det ensam. Göra det lite häftigare, strength in numbers om man säger.

Mina vänner tyckte också det var roligt i början. Men inte på samma sätt som jag. De ville inte prata om det i timmar, de ville inte ägna all vaken tid till att prata om lajv, planera lajv eller prata om lajv lite mer. Det ville jag.

Så väldigt tidigt så började jag censurera mig själv. För att inte vara outhärdlig att umgås med. För att inte vara för mycket. Och det har jag fortsatt med. Jag har skyddat personer i min närhet från min tönterism. Jag har hållit mig tillbaka efter någon slags intern mall om vad som man får lägga tid och engagemang på. Alla som aldrig lidit av töntskräcken kommer antagligen fnysa åt det här och ba: var dig själv. Men vi (för jag antar kallt att det finns massor därute som är lika rädda som jag) som känner att vår töntighet är något som måste hållas i strama tyglar, för att inte oroa eller störa, eller för att andra inte ska lyfta på ögonbryna och le så där, som om man vore en sån där, för oss är detta ett verkligt problem.

Mitt nyårslöfte inför 2012 är att försöka att bekämpa töntskräcken, den som får mig att be om ursäkt innan jag påbörjar ett resonemang med ursäkta men nu kommer jag vara oerhört nördig, den som får mig att inte sitta uppe på natten och skriva den där novellen om min rollperson, den som får mig att ursäkta mitt stora intresse inför ovetande med att det kan vara konstnärligt och utmanande också, inte bara springa omkring i skogen med plastsvärd. (Springa omkring förresten, det är skitjobbigt att springa i skogen, och svårt är det också)

SCREW YOU, I’M COMING OUT!

Som tur är har jag numera massor av vänner som är precis lika nördiga och töntiga som jag. Som tovar en Yurtha, som nålbinder klänningar eller planerar långa scenarior till lajv som ligger år framåt i tiden. Vänner som längtar till nästa rollspelsträff, som går igång som fan på lajvteoridiskussion. Till er dedikerar jag 2012. Jag kommer vara med er, fullt ut! Jag ska våga! Jag ska komma ut som den tönt jag alltid har varit, innerst inne.

Annonser

3 svar to “Töntskräcken”

  1. Julia Says:

    Jag är för!

  2. Petter Karlsson Says:

    I’m so out!

  3. Olle Jonsson Says:

    Tweed är fint.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s


%d bloggare gillar detta: