Tacka ja och nej.

Ibland får man perspektiv på tillvaron på ett väldigt bra sätt. I morse satt jag med Carolina Dahlberg och Karl Ytterberg och åt frukost. Vi pratade naturligtvis om lajv på alla möjliga och omöjliga vis. Efter ett tag så kom vi in på den här filmen.

För er som inte sett den så är det en superbra genomgång för ickelajvare om vad lajv är. Den är inte så lång men lyckas under sina drygt åtta minuter på ett underbart pedagogiskt och inspirerande sätt belysa vad lajv kan vara. Jag hade bara ett problem med filmen: Det intervjuas fyra eller fem personer, där bara en är en tjej. Det är inte bara problematiskt ur genussynpunkt utan också synd att man inte visar att det på ett krigslajv fanns väldigt många roliga roller som spelades av tjejer. Jag har stört mig på den här filmen, men inte sagt något, då jag ändå tyckt att det varit en sån bra film i övrigt, så jag har inte velat vara den personen som måste gnälla. Men jag har tänkt på det.

Nu fick jag tillfälle att prata lite med Karl som var med och gjorde den och det är nu som jag får en viktig tankeställare igen. När jag nämner att jag tycker filmen är bra men problematisk så säger Karl att han håller med, men att det var för att inga tjejer ville ställa upp och bli intervjuade. Att de som gör Barda har ett väldigt aktivt genustänk.

När jag fick höra detta blev jag både glad och ledsen. Glad för att Barda är ett barnprogram som sänds på bästa sändningstid, mitt i fredagsmyset, och att det då är extra viktigt att det genomsyras av bra och upplysta värden. Ledsen för att vi lever i en sån vansinnig värld att kvinnor fortfarande är fostrade till att tänka inte ska väl jag? Inte kan väl jag något? när de hamnar i en situation där de på något sätt förväntas göra anspråk på att kunna eller vara någonting.

Inom lajvvärlden (och det här har skrivits förut) har vi möjligheten att förändra och testa hur det är att bete sig på andra sätt än gängse norm.

Och nu  kommer här en liten utmaning:

Om du är tjej:

När du får en förfrågan, vilken som helst, om det är att bli intervjuad i tidningen, spela en fet högstatusroll, hålla i en workshop. Tacka ja. I alla fall varannan gång. Det spelar inte roll om du inte är expert.

Om du är kille:

När du får en förfrågan, vilken som helst, om det är att bli intervjuad i tidningen, spela en fet högstatusroll, hålla i en workshop. Tacka nej. I alla fall varannan gång.

Om du är ansvarig på något sätt, tex arrangör, journalist, ledare:

Kör varannan-principen. Stenhårt.

Jag vet att det är många som redan gör det här och tänker på det hela tiden. Er vill jag omfamna och ge sådana där ryska politikerkyssar på båda kinderna för att ni är bäst.

Jag vill inte lägga skuld på någon, patronisera eller på något sätt dumma mig, men om vi hjälps åt, så kanske, kanske vi kan höja medvetenheten, tillsammans. Jag tänker mig att vi tillslut inte ens ska behöva lyfta frågan, utan det ska bara vara självklart. Men då behöver vi modiga människor som vågar tacka ja. Och tacka nej.

 

 

Tacka Ja! Är från början en kampanj hos emininenta Rättviseförmedlingen. Kolla in dem!!

Annonser

5 svar to “Tacka ja och nej.”

  1. Berättar om lajv i SVT:s Barda | Petter Karlsson – Producent och speldesigner Says:

    […] 13/11: Anna-Karin har också skrivit om filmen och påtalar att det är synd att bara en av de som intervjuas är tjej. Vilken faktiskt ger en […]

  2. Petter Karlsson Says:

    Bra skrivet Anna-Karin!

    Skrev såhär på min blogg efter att ha läst ditt inlägg:

    ”Anna-Karin har också skrivit om filmen och påtalar att det är synd att bara en av de som intervjuas är tjej. Vilken faktiskt ger en snedvriden bild av deltagandet. Jag tänkte själv på detta när jag såg den första gången och håller verkligen med. Med fördomshatten på så skulle man kunna tror att ett krigslajv med low-fantasytema skulle ha svårt att attrahera kvinnliga deltagare men lajvet hade faktiskt en ganska bra fördelning och i många fall en vision om en könsmässigt jämställd värld som faktiskt håller. Problemet verkar ha varit att de tjejer som blivit tillfrågade att vara med i filmen inte velat och det vill Anna-Karin råda bot på, så läs hennes idéer.”

    Jag ska tacka lite nej ett tag nu!

    http://petterkarlsson.se/2011/10/28/berattar-om-lajv-i-svts-barda/

  3. myrtussa Says:

    Jag forsökt praktisere att holde kjeften eller icke holde workshop, eller la kvinner slippe til i intervju.
    Men min erfaring er at det er ikke flere kvinner som får plass hvis jeg som er litt mer midt i mellom gir opp min plass.
    Min erfaring er nok desverre tvert om.
    Derfor holder jeg nok i fortsettelsen på min plass i solen: som er moderat og som i det minste kommer til å dra inn kvinner i mine prosjekt og presentere kvinner som prosjektledere hvis jeg omtaler dem.

    Hvis jeg holder kjeft er det ikke flere kvinner som snakker, det er flere macho-idioter eller andre personer med munn-diarè.

    Min erfaring er at det beste faktisk er å ta kontroll.
    Si ”hold kjeften” – og så peke på dem jeg tenker skal si noe.

    Fascilitering – ikke pasifisering.

    Dessuten så må jeg si at på for eksempel tilstelninger som Knutepunkt er det faktisk en del kvinner som kunne øve seg på å holde kjeft også. Ikke for å slippe til flere macho-idioter, men for at det finnes andre kvinner som ikke er så høylytte som enkelte ”kvinneforkjempere”. Det er faktisk en del andre kvinner som ikke får sagt noe, fordi det er medsøstre som tar alt fokus og snakker i timesvis. Det er ikke feminisme – det er egoisme.

    klem
    -erl

    • kalashnicore Says:

      Hjälp! Knas!

      Jag vet inte vad jag ska svara för att det ska bli konstruktivt.

      Självklart är det jobbigt med människor som inte läser av situationen som tar all plats och pratar för mycket, men när du lägger fram det sådär så låter det som att det finns en speciell kvinnokvot med taltid som nu helt upptas av några jobbiga typer som gapar och lever rövare.
      På senaste KP upplevde jag mig både kränkt och utestängd pga mitt kön, flera gånger, och var därför med och ordnade ett panelsamtal som syftade till att öppna en dialog om problemet, inte att gapa och skrika.
      Mitt inlägg syftar inte till att män ska tacka nej hela tiden eller kvinnor ska buffla sig in i nångonslags allomfattande fokus, utan mer en uppmaning till att tänka igenom vad det är man begränsar sig från genom att tacka nej när andra gladeligen tackar ja. Och vice versa. Och att vi kan tillsammans hjälpas åt att skapa ett bättre klimat och bättre representering, tillsammans. DVS DELA PÅ ANSVARET.

  4. myrtussa Says:

    takk for svar.
    og her en ny video å analysere.
    jeg prater mye, men tror ikke jeg prater mest.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s


%d bloggare gillar detta: