Det verkliga manshatet

Jag upplever en backlash just nu. Framförallt på nätet. Om någon någonstans råkar skriva f-ordet (FEMINIST) blir han eller hon överhopad av hat och ilska. Genusdagiset Egalia blir mordhotat, kvinnor som anmäler våldtäkter blir kallade för horor och jag läser på bloggar om kvinnor som tycker att ”jämställdheten har gått för långt”.

En annan grej som kändes gammal redan i slutet på nittiotalet men som fått ett uppsving är pratet om feminister som manshatare. Vi hatar män och vill trycka ned dem. Det finns en talibanfeministlobby vars mål är att män ska förlora sina rättigheter i samhället. That’s how it is.

Jag upplever det inte alls så. Jag är av åsikten att dagens könsmaktsordning är LIKA förtryckande för både kvinnor och män (fast på olika sätt) och att vi alla skulle tjäna på att ifrågasätta den och försöka hitta ett annat sätt att leva på. Jag hatar ingen.

Imorse läste jag ett blogginlägg av kändisbloggaren Katrin Zytomierska.

Hon skriver så här:

”Jag tror att det är just det här fixandet och roddandet som gör att kvinnor (mammor) bränner ut sig och till slut
går in i väggen. Men det är moment 22, för männen kan inte göra det lika bra (Eller?!). En man reflekterar inte över att det är dags att byta i blöjhinken, en man noterar inte att gröten är på väg att ta slut och att när man är på ICA nästa gång ska köpa ny, en man kan inte planera en resa till barnet med kläder, mat, blöjor mm, en man köper inte ny rengöringspray när det behövs, en man bokar inte tvättstugan, en man sorterar inte bort Ringos urväxta kläder och köper heller inte nya när han går upp en storlek, en man bryr sig inte om att det skvätter gröt över hela köksbordet och en man skiter fullständigt i att städa upp gröten som ligger över hela köket. Han tycker att han lika gärna kan göra det dagen efter. När gröten är torr och ingrodd i träbordet. Eller så skiter han i gröten och väntar till städerskan kommer. Det kanske hon gör om fyra dagar men han störs inte av den finns där.

En man gör som han blir tillsagd däremot. Ber man honom att kasta blöjpåsen så gör han det på en gång. Ber man honom att gå ner i källaren med Ringos urväxta kläder så gör han det på studs. Ber man honom att byta glödlampa så gör han det med ett leende på läpparna. Förutsättningen är naturligtvis att det finns en ny lampa att skruva i och det är inget som mannen tänker på att köpa utan det är kvinnan som gör.

Den här texten går inte alls ut på att racka ner på män, missuppfatta mig inte. Män är män och kvinnor är kvinnor och det bara är så. Vi är bra på olika saker helt enkelt, men fan hela den här tankeverksamheten är ansträngande. Allt planerande och roddande och ”se till att saker och ting funkar”. Det är jobbigt och det ska jag inte sticka under stol med.”

För mig är det det här som är det verkliga manshatet. Idén om mannen som en hjälplös slarver som man säger ÅT. Som inte klarar av att ta ansvar för städning eller småbarn, som är oförmögen att göra nånting annat än att tänka på sig själv. Jag måste fråga mig – män, blir ni inte helt rosenrasande av det här? Att i varje romcom framställas som idioter som tänker med kuken och är rädda för kvinnor och deras giftemålskrav? Att era flickvänner suckar och skakar på huvudet och säger saker som:

”Ja, herregud, tänk så lika de är, männen. Då finns det inget hopp alltså!”

(från kommentarerna till Katrins inlägg)

Vill ni inte gå ut på gatorna och skandera VI TAR HEMMET TILLBAKA!?

Manshat är inget ovanligt. Det är bara det att det inte är feministerna som praktiserar det.