Louise och Morgan pratar om det

Jag upplåter min blogg för gästbloggare som vill #prataomdet men inte har egna bloggar. Texten nedan är skriven av Louise och Morgan.

 

 

Vi pratade aldrig om det

 

För 15 år sedan hände nått mellan oss. Något vi aldrig pratat om. Här är våra historier, skrivna var och en för sig, berättade utifrån vad vi upplevde. Våra verkligheter är olika, men händelserna skedde trots allt.

 

Louises historia:

 

Vi var på en fest, vi var mycket unga, vi var bland goda vänner, vi var trygga, vi drack mycket, i alla fall jag. Jag gick och la mig, alternativt däckade i en slumpmässigt vald säng, fullt påklädd.
 
Vaknade av smekande händer både utanpå och innanför mina kläder, vaknade av tyngd.

Blir helt stel, vet inte hur lång tid det tar innan jag mumlar fram något, ingen aning om vad jag säger.

Chockad, förvånad, tänker att det hela är mitt eget fel och senare, jävligt förbannad. Jag skäms.
 
Jag kan ärligt säga att mitt minne sviker när det gäller denna händelse men det jag kan berätta är hur det har påverkat mig senare. Hur tanken har gått från klarhet till klarhet.
 
Jag har skämts för att jag inte hoppade ur sängen och slog ihjäl honom på en gång, så har jag alltid trott jag skulle reagera. Jag har trott att det betyder att jag egentligen själv ville.

Jag har trott att det var mitt eget fel, antingen för att jag klätt mig för utmanande eller gett fel signaler.
 
Flera år senare har jag skämts för att jag tänkt att, det var nog inte så farligt och att tänk om jag har förstört hans liv, det var ju min vän.
 
Alla har ju olika personligheter, jag är alltid rädd att såra, gillar inte att behöva vara otrevlig för att bli hörd, och har kanske därför svårt och säga nej.

Men om man har gått och lagt sig, ensam, så ska det respekteras.
 
Jag förstår att kärleksspelet är svårt. Men ett tips till alla pojkar, om hon ligger som en död sill, sluta, det kan gå så snett.
 
Det som sen dess har förundrat mig är varför, varför kunde jag inte röra mig ur fläcken? Det har hänt en gång till i mitt liv, båda gånger när det gällt någon som jag tyckt om, annars är det väl lätt och värja sig.
 
Min och hans relation har tagit skada och kommer nog aldrig bli vad det annars kunde ha varit.
 
Många gånger har han sagt att han behöver mycket kärlek och närhet, och många gånger har jag tänkt, det inte betyder att man kan ta det hur som helst.
 
Som tur är så tror jag att i sådana här fall kan man välja att gå vidare, välja att förlåta, välja att försöka förstå den andra parten. Det har vi gjort och jag är mycket glad för det. Alla har inte den möjligheten.
 
Jag vill inte att han eller någon annan ska röra mig om det inte är ömsesidig tillit och respekt mellan parterna, men ja, hur vet man det i kärleksspelet?

Morgans historia:

Jag har länge känt mig skyldig för det här. Jag har nästan lyckats förlåta mig själv över tiden, då min vän har blivit en närmre vän och hon inte tycks hålla det mot mig. Men vi pratade aldrig om det. Hon har aldrig sagt att hon förlåtit mig. Jag har aldrig bett om ursäkt.
 
Min historia är inte om en händelse där jag är osäker om jag var en förövare, eller en historia där jag insett i efterhand att jag betedde mig som ett as eller gick över någons gränser. Det här är en historia där jag betedde mig fel, var ett svin och var medveten om att jag gjorde det. Det är ett halvt liv sedan och jag vet inte hur jag tänkte längre. Om jag tänkte. Jag vet att det inte handlade om makt för mig, men jag försatt henne maktlös. Jag har sexuellt ofredat en vän.
 
Jag gick ettan på gymnasiet, hon gick i åttan. Vi umgicks i samma kompisgäng – de alternativa i en liten småstad i Skåne. Jag var förälskad i hennes bästa vän som hade en annan pojkvän, so no luck there. Jag var en av de där pojkarna som aldrig hade några tjejer. Alla mina andra vänner var coola och hade massor hela tiden. Eller så verkade det i alla fall i mina ögon. Mina vänner festar rätt hårt; mycket sprit och andra droger; jag var och är en nykterist. På en av våra fester blev min vän full, väldigt full. Hon däckade i en säng i ett sidorum. Nån gång under natten – jag minns inte riktigt hur eller när, kanske det var dags att gå och lägga sig – bestämde jag mig för att ligga i samma säng. Jag la mig bakom henne, la min hand om henne, tog henne på brösten. Hon var rätt borta, men sov inte helt och nu visade hon tydligt att hon inte ville. Jag ville. Jag var ung, kåt och frustrerad. Inga ursäkter, knappt ens förklaringar, men fakta. Jag ville mycket. Jag vet inte hur länge vi låg där, jag minns inte vad som fick mig att sluta, men jag vet att jag skämdes att jag hade tafsat på en full tjej. Jag tror att jag bara tog på hennes bröst, jag tror att jag inte rörde vid hennes kön. Jag vet att jag inte klädde av varken mig eller henne. Jag vet att jag skäms än i dag att berätta det här, att ha gjort det.
 
När vi träffades var hon avig mot mig, aldrig arg men visade sitt ogillande. På en annan fest tog jag hand om en gemensam vän som var full. Då blev hon upprörd och ville skydda sin vän. Helt förståeligt. Under några år slutade jag umgås så mycket i vän kretsen, gymnasiet slutade, man var iväg på andra strapatser. Vi träffades igen när jag kom hem från universitetet vid 22. Vi började umgås, vi blev bra vänner. Vi är fortfarande bra vänner, långt bättre än vi var innan tafset. Vi har till och med flörtat till och från när båda varit singel. Vi har en jargong som inbegriper mycket sexuella skämt och som ibland blir grov. Vi trivs med varandra.
 
Det tog mig lång tid att berätta för någon. Jag tror jag har nämnt det för två vänner tidigare. Jag blev aktiv feminist ett år efter incidenten, har rört mig i kretsar som ifrågasatt och kämpat mot patriarkalt förtryck sedan dess. Att ta upp en sån här grej har varit otroligt svårt då jag varit rädd att bli förskjuten av folk jag älskar, folk jag respekterar. Jag vill inte vara en förövare, jag ser mig inte som en heller. Jag ångrar mig, ångrade mig redan då. Det är en av de få saker jag önskar jag aldrig gjort i mitt liv. När jag läste om #prataomdet visste jag att det var det här jag var tvungen att skriva om. Jag ville inte vara den killen, ville inte sprida bilden av män som förövare – att män får vara offer är så mycket viktigare att prata om. Men jag visste att jag var tvungen att #prataomdet och vi hade aldrig nämnt det till varandra. Så jag kontaktade min vän, frågade henne om det var ok att jag skrev om det, hon föreslog att vi skulle skriva ihop och här är min text.


Annonser

14 svar to “Louise och Morgan pratar om det”

  1. Louise och Morgan pratar om det | Prata om det Says:

    […] Louise och Morgan pratar om det Det här inlägget postades i Okategoriserade. Bokmärk permalänken. ← Skriv / Write […]

  2. Jenny Says:

    Mitt förhållande med mitt ex var präglat av sex, och sågs av honom som en oerhört stor och viktig del av ett ”bra” förhållande. Under det första året vi var tillsammans hade vi mycket sex, överallt och ingenstans och jag fick höra hela tiden hur sexig jag var och hur mycket han ville ha mig, hur kåt han var i mig osv. Jag uppskattade uppmärksamheten och tyckte om att känna mig så som han fick mig känna mig. Men jag har också upplevt en gråzon mellan frivilligt och tvingat sex med honom, då jag oerhört många gånger ”ställt upp” även om jag inte varit sugen.

    Efter det första året tappade jag lusten lite grand och detta uppmärksammades direkt av honom som ett stort problem, han ville prata om det och hitta lösningar så att vi kunde fortsätta ha mycket sex, så att jag skulle hitta njutningen igen. Han jämförde med första perioden i vårt förhållande då vi hade sex ”fem gånger om dagen” i princip. Han fick mig att känna mig obekväm och konstig och det var enklare för mig att låtsas som att jag var sugen och därmed hade sex med honom än att inte ha det och få en påföljande ”problemutredning” varför jag inte ville det. Ett plågsamt minne är när jag vaknar upp mitt i natten och han är inne i mig. Jag blir förfärad och han säger att han trodde jag var vaken och passiv, men inte visat något motstånd och därför hade han tolkat det som att jag velat.

    Jag skämtade ofta med honom att han var en kåtbock och sexgalning, och jag älskade honom mycket. När jag tänker efter var vårt tre och ett halvt år långa förhållande kantat av sexuella trakasserier, sexuellt ofredande och olika former av mer eller mindre tvingat sex. Jag trodde det var okej.

  3. Mea Requiem Says:

    Jag vill oxo skriva en sån här historia, kan nån av er ovan ange länkaddress där man kan hitta mallen?

  4. Tweets that mention Louise och Morgan pratar om det « Kalashnicore -- Topsy.com Says:

    […] This post was mentioned on Twitter by Minne, Doktor FrankenTan, Carina , Johanna Broman, Johanna Koljonen and others. Johanna Koljonen said: Offer och förövare i en pretty damn solklar situation har vågat #prataomdet http://bit.ly/gEA63j – hittade detta först idag. […]

  5. Jenny Says:

    Finns tyvärr ingen mall är jag rädd utan det är bara ett jobbigt förflutet som man sätter ord på.. Varit med om liknande saker eller?

    • kalashnicore Says:

      Det finns ingen mall för hur man vill skriva, precis som Jenny säger. Jag lägger gärna upp gästinlägg här om du inte har en egen blogg, och länkar från prataomdet.se.
      Maila mig på annakarin.linder @ gmail. com i så fall.

  6. Dennis Nilsson Says:

    Livets skola är inte alltid enkel. Var dag som man lever upplever man nya saker, och lär känna sig själv bättre.

    Det är en sak hur du tror du skall agera, när en viss situation uppstår, en annan sak hur du egentligen agerar. Det visar sig oftast att kroppen inte alltid resoenrerar på samma sätt som huvudet.

    En sådan sak man borde lära av är att man inte skall dricka sig redlöst berusad, oavsett det är fest eller inte. Vi människor är som vi är. vi är inga änglar.

    • kalashnicore Says:

      Fast även brasklapp: Även om man är redlöst berusad ska man vara fredad från att andra tar sig rätten till ens kropp.

    • Morgan Jarl Says:

      Än om jag håller med dig i sak – man ska inte dricka sig redlöst berusad – så är det inte för att slippa sexuella trakasserier. Det ska man göra oavsett, och det är aldrig, ALDRIG, ”offrets” fel för att hen inte var vid sina sinnens fulla bruk. Dessutom inte när ”förövaren” var nykter som i detta fall. Oavsett förmildrande omständigheter, som jag gärna brukar hålla fram om ålder och frustration osv, så är det jag gjorde och inget Louise gjorde fel. Detta betyder inte att vi inte kan komma över det, båda två – helst tillsammans. Vilket vi har gjort, nästan helt iaf. Vi är väldigt bra vänner i dag och nu har vi pratat om det och det har hjälpt mycket.

  7. Sofia Says:

    ”livets skola”? Det ar val for fan inte livets skola att behova ta sig igenom sexuella trakasserier som sen paverkar en for resten av livet? Och argumentet for hur kroppen/huvudet tanker olika: som en egen individ far du ta din kathet och ga och runka av i toan om du absolut inte kan kontrollera din kathet, och inte ta ut det over en annan manniska som ar hjalplos! Vilken javla feghet!

    MAN SKA FAN FA BLI HUR REDLOS MAN VILL OCH FORTFARANDE BLI RESPEKTERAD PA SAMMA SATT SOM OM MAN AR NYKTER!

    Jag blir sa less, varfor ska andra manniskor behova uppfylla din kathet, osakerhet, havdelsebehov, maktbegar? Hur kan man ens ”fa upp den” och bli kat over en avdankad hjalplos kropp? Riktigt sjukt!!!

    • kalashnicore Says:

      Sofia, det är okej att bli upprörd, däremot tycker jag att det är stort av både Louise och Morgan att skriva om det och tillsammans gå vidare. Att skriva om det, och prataomdet fast man gjort något som är fel måste ju vara mycket bättre än att hålla tyst, eller inte förstå ATT man gjort nåt galet.

    • Morgan Jarl Says:

      Sjukt är ett väldigt starkt ord. Jag vill absolut inte gå i polemik om de facto att det som skett är fel och precis som Anna-Karin säger så är det viktigaste geni den här historien att vi har behandlat det här tillsammans. Poängen är att jag inte är en förövare som identitet utan jag har gjort något fel, och lika mycket att hon inte är ett offer, utan att det har hänt henne något. Våran relation är inte en offer/förövare relation och det är just för att vi har pratat om det.

      Att säga att man är sjuk när man tänder på en eller annan sak är väldigt starkt, på gränsen till fördömande. Den som tänder på försvarslöshet, slapphet, kyskhet, på oskyldighet, åldersskillnader och makt behöver ju inte göra något fel – alla dessa saker finns det utrymme för inom fetisch/BDSM-scenen. Det folk som rör sig inom dessa kretsar är ju inte sjukare än andra. Det är finns faktisk undersökningar som visar att de som sysslar med kinkysex är lyckligare. Så att säga att det är sjukt att tända på en sak eller en annan är väldigt starkt. Att dock utnyttja andra är fel – det är ingen fråga om saken. Att tända på att överskrida andras gränser är problematiskt, och att agera på de känslorna utan samtycke är fel.

      Jag vill poöngtera än en gång – som jag gjorde i min text – att det inte handlade om makt, att det inte handlade om att tända på att tänja gränser, att det inte handlade om att jag ville våldföra mig, tvinga eller utnyttja. Det jag tände på var ett par bröst på en väldigt vacker tjej. På att jag inte hade fått ta på någon tjej (eller väldigt få iaf). Att jag tog tillfället i akt när jag fann en person som jag kunde göra det på är nog en fråga om frustration och hormoner som blandas. Det gör det inte rätt. Det gör det inte mindre fel. Det försvarar inte beteendet. Men det är knappast sjukt. Möjligen förvirrat, möjligen överkåt. Men sjukdom. Det känner jag inte att jag har/hade någon.

  8. Nicke Says:

    Så jävla bra det här med att visa två sidor av en historia!

    • Morgan Jarl Says:

      Tack! Vi tyckte det var en väldigt bra sätt att kunna behandla det – och att samtidigt visa hur det påverkat båda.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s


%d bloggare gillar detta: