Konspirationen #prataomdet

Basklapp: Denna text står för mig. Jag framför inte på något sätt agenda eller åsikter för någon annan som ingår i nätverket kring #prataomdet. OBS på det!

Jag har ingen användare på flashback. Men jag har läst alla huvudlösa konspirationer i tråden som sägs ska avslöja den falska gräsrotskampanjen #prataomdet. Vi har tydligen gjort en smart förtalskampanj för att sätta dit Julian Assange. Allt för att stödja vår nära vän (en av kvinnorna som anmält) allt detta genom att skickligt orkestrera media och allmänheten, samtidigt som att det är en storm i ett vattenglas för så många inlägg och texter är det ju inte. Allt enligt flashbackarna. Det spekuleras i om man kan anmäla oss för förtal.

Jag läser tråden med lika delar förskräckelse som häpnad. När jag skrev mitt inlägg ”Lost in crazy” så var det för att kommentera att flera av mina vänner som jag respekterar och tycker om dragits med i knasiga spekulationer om honeytraps och lögnaktiga anklagelser. Det cirkulerade flera bloggar som ingående gick igenom en av de kvinnor som anmält Assange, vad hon twittrat, vad hon bloggat, och utifrån det dragit slutsatser om att hon måste ljuga. För ingen kan ju vara glad och twittra om det efter ett övergrepp – så skrevs det. Lögn är den enda slutsatsen.

Så jag började tänka på mig själv. Och om jag varit i någon situation som jag skulle kunna jämföra med. Det hade jag inte. Men jag hade varit med om en situation som jag hållit tyst om i nästan tio år. För att skydda han det gällde. För att skydda mig. För att jag inte tyckte det var en sån stor grej. För att jag länge tyckte att rövigt sex, det fick man stå ut med. Och ja, ibland har man rövigt sex, den stora skillnaden blir när man har rövigt sex med rövar. Som inte lyssnar, som tycker att det är ok att bryta överrenskommelser, som sätter på en när man sover, inte slutar när man säger nej, inte läser av.

Det kan vara tillfälliga ragg som man träffar ute. Det kan vara en kompis som man fyllehånglade upp och som sedan svek en. Det kan vara en känd person.

Det spekuleras mycket om missnöjda kvinnor som anmäler för att hämnas. För att de blev besvikna på sexet/killen. Det spekuleras mindre om hur stort avstånd och motstånd det är att gå in på den där polisstationen. För mig finns det inte ens i min vildaste värld. Vad säger man i receptionen? ”Eh..jag vill anmäla ett sexuellt övergrepp?” Det är för svårt att greppa. Jag tror inte jag är ensam att känna så, och många av de texter jag läst i och med #prataomdet vittnar om samma känsla. Varför skulle jag anmäla? Jag är ju inte sönderslagen och traumatiserad. Det syns inte på mig att någon begått ett brott mot mig.

Varför skriver jag det här? För att jag tror att Assange är skyldig? Det vet jag inte. Jag vill inte spekulera. Jag vill inte gissa. Jag väntar med spänning på hur historien ska sluta.

Men, #prataomdet handlar inte om vem som är skyldig eller inte. Alla som har läst eller skrivit en text till #prataomdet har nog en egen vision om vad det handlar om. För vissa en öppning för samtal. För vissa en chans att berätta något som de aldrig någonsin berättat. För mig en önskan att prata om hur vi ser på sexuella relationer. Att kvinnor ofta lär sig att deras kroppar och begär är mindre viktiga. För att män ofta lär sig att deras sexualitet är så kraftfull och ostoppbar. För att de som begår övergrepp kanske inte förstår att det är ett övergrepp. För att man inte ser sig själv som förövare. För att personen du hade sex med i sömnen kanske inte vill krossa den bilden av dig, för att hon/han älskar dig, eller tänker att om jag berättar (obs inte anmäler) hur jag upplevde det så kommer du bli arg. Och hela bekantskapskretsen kommer att hata mig.

Jag minns en grej som hände på min folkhögskola för många år sen. Det var en tjej som gick i klassen under mig. Hon var ganska strulig. Drack för mycket, hade självskadebeteende osv. Hon anklagade en av killarna för våldtäkt. Det blev ett enormt hallå. Alla ställde sig på killens sida. Till och med jag tänkte att hon säkert inte talar sanning. Att hon fått det till något som det inte var. Killen var förtvivlad. Alla gillade honom. Alla ställde upp för honom. Hon var helt ensam. Med sin upplevelse. Ingen vet vad som hände mellan dem två. Men nåt gick fel mellan dem och hon fick ta all skit. Ingen ifrågasatte honom. I alla fall inte öppet. Självklart blev det ingen polisanmälan. Jag tror inte att han upplevde sig själv som förövare. Säkert var det alkohol inblandat.

Jag ville prata om de undertexter som verkar vara allenarådande när det gäller sexuell praktik. Att man får skylla sig själv. Att man ska hålla tyst om det. Inte vara till besvär. Inte orsaka problem socialt. För om det är sant, vem vill att ens nära kära vän ska vara en förövare? Hur ska man förhålla sig till en sådan? Nä, bäst att de som ringer i klockan, bespottas och misstänkliggörs.

Fina flickor fiser inte. Och inte anmäler de upplevda övergrepp heller. Och OM de skulle göra det så får de stå ut med att kallas horor och hotas. De får stå ut med att man gör antaganden om deras person, om deras sexualitet och deras trovärdighet.

#prataomdet var för mig ett hopp om att vi skulle nyansera den debatten. Att om vi vågar prata om ”gråzoner” som vi valde att kalla det i vår berömda ”krok” (som var menat som en informationstext för att folk som inte har twitter skulle fatta vad det handlar om) så kanske vi kan öka medvetenheten om allas rätt till sina egna kroppar, allas rätt att vara subjekt. Och det faktum att prata om sex och sexuell praktik kan förhindra att övergrepp sker. Och att man måste ha rätt att anmäla utan att bli hånad av en hel värld. Och att berätta är svårt. Särskilt när man vet att det står människor beredda med hötjugorna runt hörnet om man skulle våga sticka fram huvudet.

Så ingen konspiration finnes. Jag vet att det inte kommer att övertyga någon av de som benhårt tror på att vi är en socialist-feminist-CIA-wallenberg-prime-köpt skara quislingar som försöker förtala en oskyldig man. Ville bara ha det sagt.

Annonser

Ett svar to “Konspirationen #prataomdet”

  1. Mea Requiem Says:

    Med tanke på avslöjandena om föregående PR-planering Vad sägs om att lägga ner #prataomdet och låta den återuppstå av sig själv, som en sann gräsrotskampanj UTAN inblandning av media eller aktiva rebellor. Då skulle man veta att den är äkta och inte ge chans till spekulation om dold agenda.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s


%d bloggare gillar detta: