Lost in crazy

gnnnggggggnnnååååååggggggjjjjjjag vill inte skriva något egentligen om Assange och åtalet han dragit på sig i Sverige. Jag vet inte vad jag skulle tillföra. Men hela världen har blivit galen. Alltså på riktigt, galen. Folk hatar och mordhotar kvinnorna som anmält. Spekulerar och hittar på. Galet!

Eller?

Eller är det bara samma gamla visa som vanligt, bara uppförstorad till enorma proportioner? Samma skit som offer för sexuella övergrepp/kränkningar blivit utsatta för under hela historiens gång?

Anledningen till att jag väjer mig för att skriva om det här inte bara att alla andra redan har sagt väldigt bra saker redan, som HÄR och HÄR utan också för att jag fruktar att själv få ta del av skitstormen, hatstormen. Lite av rädsla också för att mina vänner ska bli arga på mig. Allvarligt. Att ha åsikten att vi lever i ett patriarkat och att alla (män som kvinnor) förlorar på det gör människor ofta blir arga. För att jag alltid ska lufta. Alltid komma med mina åsikter, right? Kan jag liksom inte bara hålla det för mig själv ibland? Låta det vara lite trevligt istället? Va?

I 90% av fallen är jag faktiskt tyst. Det är svårt att tro, jag vet, men det är sant. Jag undviker att kommentera sånt jag ser, sånt folk säger och gör, för att inte hamna i konflikt. Och för att jag är medveten om att ingen orkar höra på hur jag ser på världen jämt och ständigt, precis som jag är övertygad om mina mer radikalanarkistiska vänner också filtrerar det mesta för att kunna finnas i sociala sammanhang. Jag orkar inte helt enkelt. Och det är ok.

Så istället för att skälla tänkte jag dela med mig av en liten rakt-från-livetbetraktelse. Det är inte en offerhistoria. Det är bara så det var och det säger något om hur skruvat vårt samhälle är när det kommer till sex. Alla förlorar.

Jag var med om en situation i min tidiga sexuella praktik då jag ville att vi skulle sluta ha sex för att det gjorde ont för mig. Killen ifråga bad mig om att vi bara skulle hålla på en ‘liten stund till’. Jag gick med på det. Tillslut gjorde det så ont att vi fick bryta. Jag kissade blod och vi var tvungen att åka till sjukhuset för att behandla min akuta urinvägsinfektion.

Det handlar alltså inte om sexuellt tvång. Var det ett övergrepp? Då tyckte jag inte det. Vi hängde och hade skitkul dagen efter. Jag hade lätt kunnat twittra om hur kul jag hade och hur fantastiska människorna var jag hängde med. (fast det här var innan både twitter och facebook). Det tog mig flera år att förstå att det beteendet som killen uppvisade inte var på något sätt ok. Om det var något jag skulle ha polisanmält? Nej. Det var inte tvång inblandat. Förutom det tvång som jag la på mig själv då. Tvånget att tillfredställa min partner som jag kände var inte baserat på skräck för vad han skulle göra om jag sa nej. Utan tvånget att duga, att vara en bra sexpartner. Tvånget att vara kul i sängen trots att jag inte hade så mycket sexuell erfarenhet. Så i den här historien så kanske det var jag som skulle polisanmälas för sexuella övergrepp mot mig själv.

Poängen då? Att när jag efter flera år kom att tänka på den här händelsen så blev jag så jävla förbannad. Förbannad på den här människan. Förbannad över att jag efter sjukhusbesöket tröstade honom med att det inte var hans fel. Jag hade ju så lätt att få urinvägsinfektioner. Inte en enda gång kom det upp att han hade bett mig fortsätta fast jag sagt till.

Jag kan så oerhört lätt förstå att man inte fattar att något har gått fel förrän dagar, veckor eller år efteråt. Den här situationen är inte på något sätt straffbar eller traumatiserande, men ett tydligt exempel på hur inte ens jag själv upplevde att jag hade rätt till min egen kropp. Det tog några år av sexuell praktik att kunna sätta mina egna gränser. Jag tror fortfarande inte att killen ifråga tänker att han gjort något knasigt. Jag fortsatte ju av egen vilja efter att jag sagt nej.

Det finns många bloggar (som jag inte vill länka till) som ifrågasätter den första kvinnans twitter om att hon har det skoj och trivs postade efter att övergreppet skett. Jag tycker inte alls att det är konstigt. Det kan som sagt ta ett tag för det att sjunka in. Jag vill verkligen inte jämföra min upplevelse med det som skett mellan Assange och kvinnorna ifråga, bara belysa att det där med kränkningar av den egna kroppen kan vara fullt av motstridiga känslor och tankar om att det är ens eget fel. Om jag bara hade sagt ifrån lite tydligare. Om jag hade blivit arg.

Också: att anklaga någon för ett sådant övergrepp skapar ju enorma sociala reaktioner. Alla lägger sig i och undrar och ifrågasätter. Säg att jag hade blivit sjukt förbannad efter den händelsen jag beskrev och berättade för alla våra gemensamma vänner om vad som skett. Gud, jag vill inte ens tänka på det. Fan vad man då är till besvär och tvingar folk att välja sida. Tänk om de inte väljer min? Tänk om alla vänder sig emot mig. Bara att skriva den här texten ger mig lite ångest. Att det ska bli en grej. Att folk ska bli arga.

Mina sympatier går till kvinnorna som faktiskt vågade anmäla en av världens kändaste män. De har inte bara fått bekantskapskretsens tvivel och ifrågasättande, utan hela världens. Jag skulle inte vilja vara i deras skor just nu.

Annonser

12 svar to “Lost in crazy”

  1. newmutant Says:

    Kloka du! Jag twittrar länken.

  2. Olle Says:

    Tack f. att skriver. Och så klokt.

    Spekulerar: Det här är ju en av de saker som blir ”bättre” av att man fått lite avstånd till sina egna upplevelser. Man kan begripa dem bättre. ”Det blir bättre sen, när du växt upp lite” stämmer kanske inte. Det blir inte bättre, men det blir klarare.

  3. Martin Says:

    Bra skrivet, och tack för att du delar med dig. Med personliga historier så drivs poängen hem, alla har rätt till sin egen kropp.

  4. gunnarstrandberg Says:

    Håller helt med. Ett vansinne.

  5. Matthijs Says:

    Bra skrevet. Spesielt poenget om at det kan ta tid før man forstår hva som har skjedd, hva som var riktig og galt. Hvor grensene burde vært.

  6. A Says:

    Så bra. Tack.

  7. Kalashnicore: Lost in crazy « Prata om det Says:

    […] Kalashnicore: Lost in crazy […]

  8. Halken Says:

    Jag läser med sympati för er båda. Man kan göra honom till den som anföll, men du säger själv att tvånget inte kom från honom. Men inte från dig själv. Utan från en förutfattad mening om sex. Att du säger sluta, visst han ska sluta. Att han frågar om det går lite till, där kommer det tvånget. Han vill inte att det ska göra ont, då har han misslyckats. Du vill inte att det ska göra ont då har du misslyckats. Men vartifrån kommer misslyckandet? Utifrån. Att inte kunna säga ”jaja, det gick inte så bra denna gången men nästa kanske går bättre” utan att känna att nått gick fel.
    Därför är det viktigt att skriva sånt här, så folk får läsa att ibland så går sex inte så bra. Då får man säga stopp.

  9. Kalashnicore: Lost in crazy | Prata om det Says:

    […] Kalashnicore pratar om det: Jag var med om en situation i min tidiga sexuella praktik då jag ville att vi skulle sluta ha sex för att det gjorde ont för mig. Killen ifråga bad mig om att vi bara skulle hålla på en ‘liten stund till’. Jag gick med på det. Tillslut gjorde det så ont att vi fick bryta. Jag kissade blod och vi var tvungen att åka till sjukhuset för att behandla min akuta urinvägsinfektion. Det här inlägget postades i Blogglänkar. Bokmärk permalänken. ← Agnes pratar om det Följ diskussionen på Twitter → […]

  10. Konspirationen #prataomdet « Kalashnicore Says:

    […] läser tråden med lika delar förskräckelse som häpnad. När jag skrev mitt inlägg ”Lost in crazy” så var det för att kommentera att flera av mina vänner som jag respekterar och tycker om […]

  11. Kristin Blom Says:

    Hej,

    Jag heter Kristin Blom och jag är i färd med att skriva min D-uppsats i socialt arbete på Göteborgs Universitet. Jag hör av mig till dig på grund av att du har publicerat en text på prataomdet.se. Min uppsats handlar om sex i ”gråzonen”, precis det som prataomdet handlar om. Jag vill se om det på något sätt går att identifiera gråzonen mellan ”bra sex” och ”våldtäkt/övergrepp”, och i så fall hur.

    Min avsikt är att försöka hitta ett språk för att vi ska kunna prata om det, vilket det verkar finnas ett stort behov utav. Din berättelse är en bland många som skulle kunna bidra till detta. Det är därför jag hör av mig till dig. Vad jag vill titta på är om det finns något gemensamt bland alla dessa berättelser, och vad det i så fall är. Jag tänker att denna uppsats kan bidra med att skapa ett språk kring sex som är mer nyanserat, och då behöver berättelser från gråzonen komma fram i ljuset. Jag tänker mig att många som läser uppsatsen kommer att känna igen sig, och förhoppningsvis uppmuntras till att också prata om det.

    Jag är inte ute efter att göra någon illa eller att utelämna någon. Jag kommer inte att skriva ut varken namn eller bloggadresser. Däremot kommer jag att skriva vilken sajt jag får berättelserna ifrån så kan jag inte lova fullständig anonymitet. Jag kommer att använda mig av många berättelser (antal är beroende av hur många som samtycker, men inte mindre än 30 berättelser), och vissa kommer jag att citera kort, vissa citerar jag inte alls. Jag har haft vissa krav på texterna, och dessa krav uppfyller din text. Kraven är att det inte ska vara för kort, man ska inte prata om att prata om det, utan det ska vara en berättelse, alltså en (eller flera) händelser.

    I princip så finns texten redan där för mig att använda. Jag tycker ändå att det är viktigt att höra av mig och informera be om samtycke från dig för att få använda den. Du har härmed möjlighet att säga nej, vilket jag menar är en viktig möjlighet, med tanke på sammanhanget.

    Alltså, godkänner du att jag använder din text på prataomdet.se i min uppsats?

    Skicka ett svar till mig så snart du kan på denna adress: kristinblomskriveromdet@gmail.com.

    Med vänlig hälsning

    Kristin Blom

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s


%d bloggare gillar detta: