Jag är en elak och småaktig människa

…men ibland orkar jag bara inte. Jag orkar till exempel inte med män som förklarar saker för mig som jag redan vet. Det spelar ingen roll hur milda och välmenande de är. Och ibland inser jag att det enda de gör är att försöka föra en konversation med mig, som är full i skratt och extremt skeptisk, i fullt evil queen mode.

Igår var jag på en fest och detta hände. En man, vi kan kalla honom feedback-Olle satte sig vid mig och min vän Carro och berättade för mig att feedback, det kunde vara både svårt och lätt, det där. Han förklarade för mig som att jag aldrig hört ordet förut och var fullständigt oförmögen att sätta ihop sammansatta meningar. Han försökte coacha mig till att bli bättre på att ta emot komplimanger.

Det var inte så att han var otrevlig. Inte alls. Han menade med 100% säkerhet bara väl. Men om man befinner sig i min hjärna och dessutom i sällskap med briljanta Carro som kan få mig att skratta bara genom att skifta vikt på kroppen så är det inte så lätt med toleransen. Jag försökte få fram att jag jobbar som pedagog och att jag kan det där med feedback, samtidigt som jag försökte att inte titta på Carro som hade misstänkta ryckningar i mungiporna under hela samtalet. Jag visste att om jag tittade på henne så skulle jag brista ut i ett mycket elakt gapskratt. Lite som den gången då en man på en fest berättade för mig att han höll på att övertala Daniel att gå med i hemvärnet och jag garvade högt och ohyfsat i tjugo sekunder. Dålig stämning. Så jag tittar ned i marken medan feedback-Olle med sin milda stämma berättar att man kan behöva träna på att ge positiv feedback och att det är viktiga saker att klara av som chef eller medarbetare. Sen blir det som att varken jag eller Carro klarar mer och simultant reser oss upp och mumlar nåt om att vi ska fixa en till drink.

Alltså. Jag vaknar nu på morgonen och känner en dov känsla av dåligt samvete. Jag vet inte om feedback-Olle förtjänade att bli skrattad åt. För jag var tvungen att gå ut på gatan och nästan skrika av skratt. Vet inte heller om den här recapen gör situationen rättvisa.

Annonser

7 svar to “Jag är en elak och småaktig människa”

  1. Caroline Says:

    Det där med att förtjäna kan verkligen vara så olika.
    Men han förtjänade det. Det gjorde han faktiskt.

  2. Caroline Says:

    Det beror ju på. Om det är mjugghån som inte märks är ju det bättre. Särskilt om det är någon halvsnäll man hånar.
    Mjugghån som märks är ju hemskt. Det är som missriktad välvilja. Sjukt svårt att värja sig för och bemöta, därav dubbel kränk-känsla.
    Öppet hån kan man ju ofta besvara.
    Det är trixigt det där.

  3. Trine Says:

    Jeg synes det høres ut som om han kunne behøve litt feedback på å la andre komme til i samtalen og faktisk lytte til hva de sier.

  4. Julia Says:

    Han förtjänade. Rakt i ansiktet. Stämning be damned.

  5. Stina Says:

    Usch, killar som ska börja förklara självklara saker för en är väldigt irriterande! Speciellt om det är flera tjejer där, som inte verkar tycka att han är jobbig, och de sitter bara och lyssnar och han bara maler på… De jag har råkat ut för har varit riktiga översittare och de hade när som helst kunnat dra till med ett ”lilla gumman” >_<

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s


%d bloggare gillar detta: