Surt sa räven

Gör nördarna kulturen tråkig?

Från artikeln:

”När magasinet ”Bang” i våras utropade feministen till nörd var det inte längre möjligt att angripa nördkulturen med jämställdhetsargumentet. Nörden var en gång för alla etablerad i kulturdebatten. Det var lätt att ansluta sig till hyllningskören: nördar är traditionellt underdogs. Man får ärva ett gratis attraktivt patos om man slår ett slag för nördarna.

Problemet är att allvaret, verkligheten, den politiska sidan av kulturen och – för den delen – kulturjournalistiken, tvingas på reträtt.”

Jag vet inte var jag ska börja. Jag vill inte vara en del av de trollen som kommenterar artikeln på aftonbladets hemsida, men hey, hon gör det svårt.

Först tror jag måste börja med det faktum att hon inte riktigt vet vad hon pratar om. Det finns inget ”vi” i nördar. Det finns ingen homogen kultur som står för vissa värderingar. Faktum är att de flesta av mina nördvänner är radikala aktivister, som kanaliserar sina politiska åsikter genom sitt intresse (som av omvärlden kan betecknas som nördigt). Det är feminister, anarkister, fackligt engagerade människor som inte bara gillar sci-fi och ”fantastisk” litteratur/film/media, men som också gör radikal konst inom sitt intresse.

Inom lajvkulturen som är den nördgren som jag själv mest identifierar mig med finns inget världsfrånvänt alls. Snarare en brinnande lust att kommentera den värld vi lever i, och det görs av konstruerade verkligheter, ja, men det finns en poäng med det. Det kallas symbolik. Look it up. Det har använts av konstnärer genom tiderna för att kommentera sakernas tillstånd. Sagor har alltid varit kommenterande till verkliga förhållanden. Folkmusiken är fylld av visor om katter (de härskande) och råttor (folket) för att nämna ett exempel. Att gilla en TV-serie som Firefly är kanske nördigt, men det är också lätt att se att denna rymd-cowboy-opera är en kommentar till imperialism, kolonisationsproblematik, fattiga och rika (I och U-länders olika villkor) och så vidare. Bara för att jag inte står vid diskbänken och gråter i mitt kulturskapande och kulturkonsumerande betyder det inte att jag är ett världsfrånvänt pucko. Jag har varit med i, deltagit på och gjort lajv om genus, medelklassens svinerier, om flyktingars helvete, om förtryck och allsköns samhälleliga baksidor. Jag har lärt mig något av alla experimenten, jag känner att något bra har sagts om vår värld och jag har ofta kommit hem förändrad som människa. Sen har jag ofta haft kul samtidigt. Jag kan inte se hur det kan vara något dåligt och förkastligt.

Vidare i artikeln:

”Om inte subkulturer synliggör arbetarklassen, vem ska då göra det, kan man fråga. Subkulturens traditionella engagemang för att förändra världen riktas nu i stället inåt i en introspektiv individualism men verkar på traditionella kultursidor, vilket ger illusionen att världsfrånvändheten bär på ett budskap.

Det gynnar ett strutsbeteende kulturdebatten inte har råd med i en verklighet som är oändligt mycket mer dramatisk än rollspelsevent, Hemingwaylooken och griskindsrätter.”

Jag vet inte riktigt varifrån Caroline Ringskog Ferrada Noli har fått sin verklighetsuppfattning. Om det är någon som verkar så verklighetsfrånvänd som hon anklagar nördarna för att vara så är det hon. Knäppt.

Plus att en sak jag blir så himla trött på i alla utrymmen där man luftar sina åsikter är inställningen – ingen är så upplyst som jag. Jag sitter här och lider bland alla dumbommar som inte bryr sig om vad som är viktigt. Allvarligt, då klär jag hellre ut mig till Chewbacca och vrålar avgrundsvrål i natten.

Det finns tid för allt. Det finns tid för allvar och det finns tid för lek. Och den bästa tiden är när de två kombineras. För allt blir så mycket klarare då.

(Nerd in action)

Annonser

4 svar to “Surt sa räven”

  1. Olle Bjerkås Says:

    Ett problem i definitionen av subkultur är ju just namnet ”subkultur”, att det skulle vara en kultur som är under annan kultur ur ett hierarkiskt perspektiv. Man behöver inte välja att tolka det så men det verkar som att Caroline Ringskog Ferrada Noli gör det. Synen på att subkulturen på något sätt skulle vara samlad är också mycket orealistisk. Nördkultur ses ner på av vissa, bratskultur ses ner på av vissa, komersiell kultur ses ner på av vissa. Kultur är relativt, en en värld av mångfald finns olika behov för olika kulturer, den ena egentligen inte över den andra. De individer som skapar sina egna liv, följer sina drömmar, förverkligar sina idéer och vågar gå emot strömmen hamnar alltid i subkulturer. Caroline verkar definiera nördar som de som har ett särskilt och fördjupat intresse för något, vad hon inte ser är att detta ”något” också existerar inom våran gemensamma verklighet. Eller finns det verkligen andra världar bortom ”verkligheten”?

    Hon pratar om verklighetsflykt, jag har alltid undrat; om man flyr från verkligheten, var hamnar man då? För 150 år sedan ”flydde” människor från verkligheten i Sverige och flyttade till en annan verklighet, en verklighet som de skapade själva. De begav sig över atlanten och grundade så småningom nationen som idag är känd som USA.

    ”Man lär sig inte uppskatta något förän man förlorat det”, det kan vara samma sak med ”verkligheten”, för att kunna se den för vad den är måste man också lämna den, för att få nya idéer, synsätt och drömmar som kan förnya verkligheten. Den som inte vågar släppa fotfästet för en stund och leva ut sin inre längtan tappar sin gnista, sin glöd och i värsta fall sin kärlek till ”verkligheten”.

    Nörden är den som stuckit huvudet i sanden, för att finna att där, under ytan, väntar en helt ny värld att upptäcka.

    Det är de som vågar vara världsfrånvända som förändrar världen, det är de världsfrånvända som vågar drömma och som skapar framtiden. Inte de som simmar i samma ankdamm hela sitt liv och bara gör det som någon annan redan har gjort. Vi måste våga lämna våra verkligheter! Det finns så många fler att upptäcka, och vad jag vet så har man bara ett liv på sig.

  2. michaeleriksson Says:

    Exakt vad som menas med ”nörd” varierar från användare till användare. Kärnan är dock starka ”introverterade”/”ovanliga” interessen (tex att läsa böcker eller programmera) i kombination med få och svaga ”extroverterade”/”vanliga” interessen och anpassningar (tex att gå på fester eller sträva efter fysisk attraktivitet).

    Att här prata om politisk åskådning är verkligen befängt. (Och just feminism? Helt uppåt väggarna…)

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s


%d bloggare gillar detta: